Swedwatch: Äntligen en politisk överenskommelse om en EU-lag gällande företagsansvar – men den hade kunnat vara ännu starkare

Swedwatch välkomnar att en politisk överenskommelse nu äntligen har klubbats i EU när det gäller innehållet i den kommande EU-lagstiftningen om företagsansvar gällande mänskliga rättigheter och miljö (CSDDD). Samtidigt saknas flera viktiga element. Till exempel kommer inte finansiella aktörer att omfattas fullt ut vilket är oerhört problematiskt.

EU:s Corporate Sustainability Due Diligence Directive (CSDDD) ska reglera företags ansvar för människor och miljö hos EU-företag och gälla deras verksamhet både i och utanför EU. Företag som omfattas är de med en global årlig omsättning på över 150 miljoner euro och över 500 anställda. Men även företag utanför EU med en omsättning på över 300 miljoner euro kommer att omfattas längre fram.

-Det här är en enormt viktig milstolpe för att fastställa krav och förväntningar på stora företag att respektera mänskliga rättigheter och miljö. Det är också ett stort erkännande till alla oss inom civilsamhället som i över tio år har verkat för att få en lagstiftning på plats. Men att de finansiella aktörerna, som det ser ut nu, slipper undan huvuddelen av sitt ansvar är oroväckande. Likaså har Swedwatch länge arbetat för att hela värdekedjan måste inkluderas i en EU-lagstiftning, det vill säga även hur produkten kan komma att användas, men det täcks inte heller av överenskommelsen, säger Alice Blondel, kanslichef på Swedwatch.

De finansiella aktörerna är just nu exkluderade från överenskommelsen när det gäller att göra en ”due diligence” (riskanalys) av sina kunder och hur de i sin tur hanterar mänskliga rättigheter och miljö. Enligt överenskommelsen ska det göras en utvärdering i framtiden kring huruvida finansiella aktörer kan komma att inkluderas.

-Swedwatch är kritiska till det här upplägget. Det är allmänt känt att finansiella aktörer kan bidra till allvarliga människorättskränkningar och till miljöförstöring, och både FN och OECD är också mycket tydliga med att de måste hållas ansvariga, så varför vänta? säger Alice Blondel.

Det var på torsdagsmorgonen som EU nådde en politisk överenskommelse om de mest kontroversiella frågorna som ska regleras inom den nya EU-lagen för företagsansvar. Det här var slutförhandlingen inom de trilogförhandlingar mellan kommissionen, rådet och parlamentet som ägt rum sedan i somras.

Enligt dagens överenskommelse måste stora företag ta itu med risker för människor och miljö som är kopplade till deras verksamhet och till deras affärsrelationer. Dessutom kommer de som utsatts för negativ påverkan av företags verksamhet kunna hålla företagen ansvariga inför en domstol i ett EU-land.

-Vi välkomnar särskilt att det kommer att bli mycket lättare för de som drabbats negativt av företags verksamhet att på olika sätt uppnå rättvisa. Till exempel kommer domstolar att få ökad möjlighet att få tillgång till dokument hos företagen, och det kommer också att vara möjligt för civilsamhället att representera drabbade i rättsliga processer, säger Alice Blondel.

I över ett decennium har Swedwatch tillsammans med det europeiska nätverket ECCJ (European Coalition for Corporate Justice), där Swedwatch är svensk representant, krävt bindande EU-regler för företag, grundande på internationella ramverk och normer, när det gäller att agera på de risker som finns i deras värdekedjor, både när det gäller miljön och mänskliga rättigheter.

Läs mer här om innehållet i den politiska överenskommelsen:
https://corporatejustice.org/n...

https://www.consilium.europa.e...

FAKTA: Vad händer nu?
En överenskommelse har nåtts mellan Europaparlamentet, lett av föredraganden Lara Wolters; Europeiska rådet, koordinerat av d

en spanska ordförandeskapet; och Europeiska kommissionen. Men även om det nu finns en politisk överenskommelse är den slutliga texten som kommer att utgöra CSDDD fortfarande inte helt färdigställd.

Tekniska möten behövs för att förtydliga den politiska överenskommelsen efter trepartsmötet och för att säkerställa att det inte finns några kryphål. Efter det kommer rådet, under den kommande belgiska ordförandeskapet, och därefter Europaparlamentet att rösta för att godkänna den slutliga texten och därmed öppna för direktivets genomförande på nationell nivå. Den slutliga texten kommer troligen röstas om runt mars 2024. Därefter måste EU:s medlemsländer implementera bestämmelserna i nationell lagstiftning.

FAKTA: Bakgrund
Diskussionen om vad ett direktiv för Corporate Sustainability Due Diligence (CSDDD), det som i dagligt tal brukar kallas för en EU-lag om företagsansvar, ska innehålla har debatterats flitigt sedan länge i många instanser i EU.

Det var under 2020 som EU-kommissionen sade att man skulle skapa en lag som reglerar företags ansvar för miljö och mänskliga rättigheter i sin värdekedja. I februari 2022 presenterade EU-kommissionen ett försenat men efterlängtat förslag till innehåll. Förslaget fick kritik från Swedwatch och andra civilsamhällesorganisationer för att vara alltför svagt och för att omfatta alldeles för få företag – eftersom små och medelstora företag skulle undantas, vilka utgör runt 99 procent av alla företag i EU.

Den 1 december 2022 antog sedan ministerrådet en gemensam förhandlingsposition om ändringar i förslaget som gjorde det redan urvattnade förslaget ännu svagare. Bland annat ville man att varje medlemsstat själv skulle få bestämma om finansiella tjänster ska inkluderas eller inte och att delar av företagens värdekedja inte skulle omfattas av direktivet. Förslaget innehöll även flera kryphål som skulle göra det möjligt för företag att undantas från ansvar för den skada som deras produkter eller tjänster skulle kunna orsaka. Fortfarande skulle också små och medelstora företag undantas.

Efter ett arbete inom åtta av parlamentets olika utskott under våren 2023 lades till slut det förslag fram som det röstades ja till i EU-parlamentet i juni 2023. Förslaget som parlamentet röstade igenom innehöll flera förbättringar jämfört med kommissionens och rådets tidigare förslag, till exempel en inkludering av den finansiella sektorn, och låg mer i linje med internationella standarder. Samtidigt fanns fortfarande stora brister, till exempel när det gäller skydd för miljön och möjligheten att uppnå rättvisa för drabbade. Inte heller täcktes hela värdekedjan, det vill säga hur produkterna skulle kunna komma att användas.