Bangladesh: Tio år sedan Rana Plaza-katastrofen

Idag, den 24 april, är det tio år sedan textilfabriken Rana Plaza i Savar, utanför Bangladesh huvudstad Dhaka, kollapsade. Mer än 1 130 människor miste livet och över 2 500 människor skadades. Säkerheten har sedan dess blivit bättre på fabrikerna i Bangladesh, men fortfarande kvarstår stora problem när det gäller villkoren för textilarbetarna.

- Ett decennium efter Rana Plaza-katastrofen saknar arbetstagarna fortfarande löner som det går att leva på, att organisera sig fackligt är farligt och sexuella trakasserier är vanligt förekommande. Textilindustrin bidrar dessutom till både klimatförändringar och miljöförstörelse runt fabrikerna när kemikalier från produktionen släpps ut, säger Sanjida Shamsher, researcher på Swedwatch.

Kollapsen av Rana Plaza, där många stora europiska företag producerade kläder, blev startskottet för ett legalt bindande avtal mellan köpande företag och fackliga organisationer med syfte att förbättra brand- och byggnadssäkerheten i landet: The Accord on Fire and Building Safety in Bangladesh. Året innan hade också flera ödesdigra bränder härjat i fabriker i både Bangladesh och Pakistan och dödat hundratals människor.

- Avtalet ställer krav på köpande företag att stötta fabrikers säkerhetsarbete och har lett till att säkerheten kontrollerats i över 1600 textilfabriker i Bangladesh, och att miljontals anställda har kunnat gå till säkrare arbetsplatser. Men för arbetstagare i textilindustrin i resten av världen kvarstår otaliga risker. Swedwatch skulle gärna se att liknande avtal träder i kraft i fler länder, och förstås att alla bolag som är verksamma där skriver under avtalen. Det här gäller inte minst IKEA som tyvärr fortfarande inte skrivit under avtalet i Bangladesh, säger Sanjida Shamsher.

Sedan januari 2021 har 168 arbetstagare dött och över 800 skadats i fabriker i Pakistan, Indien, Egypten, Marocko, Kina och Kambodja, enligt Clean Clothes Campaign. Sedan i år har ett brand- och byggnadssäkerhetsavtal också trätt i kraft för Pakistan, där situationen är mycket allvarlig. Senast i förra veckan rasade en brand i en textilfabrik i Karachi, Pakistan – något som tyvärr inte är ovanligt i området.

Överlag är levnads- och arbetsförhållandena för arbetstagarna inom textilindustrin fortsatt svåra, något som blivit ännu tydligare i spåren efter pandemin. Just nu pågår ett medborgarinitiativ inom EU för att textilanställda ska få en så kallad levnadslön. Om initiativet får en miljon underskrifter från EU-medborgare måste EU-kommissionen utreda frågan om lagkrav på levnadslön. Enligt beräkningar som Fairtrade och Fair Action gjort så ligger minimilönerna i till exempel Indien och Bangladesh på knappt hälften av en lön som det går att leva på.

Samtidigt pågår nu intensiva diskussioner i EU om den nya EU-lagen om företags due diligence-ansvar i hållbarhetsfrågor (the Corporate Sustainability Due Diligence Directive, CSDDD). I slutet av maj väntas Europaparlamentet anta sin ståndpunkt och därefter är det dags för trilogförhandlingarna mellan kommissionen, rådet och parlamentet.

-Det behövs en tydlig EU-lag som tvingar företag att ta ansvar för sin verksamhet när det gäller hållbarhet för människor och miljö. Det krävdes en katastrof för att företag skulle ta säkerhetsarbetet på allvar i Bangladesh och Pakistan, nu är det hög tid att den svenska regeringen och svenska EU-parlamentariker arbetar för en lagstiftning som ställer krav på företag att göra sin due diligence. I det arbetet ingår att se till att textilanställda får en lön som det faktiskt går att leva på, säger Sanjida Shamsher.